tisdag 3 augusti 2010

Snart 23

Idag åkte vi in till stan en snabbis och letade efter en spädbarnskudde och köpte magont droppar som vi ska testa på Zacharias. Bara för det verkar han inte ha ont i magen just idag, men det kommer väl. Tommy är inne i stan och kollar hur deras musikvideo artar sig. Hoppas det går bra och blir bra! Min sällskapssjuke son sitter i knät på mig just nu och viftar lite på armarna och gör små ljud. Han är så fin. Hoppas han vill somna snart så att jag kan vila lite. Det kommer nog inte hända på en stund. Spädbarn kan man inte styra över. De gör som de själva vill och kräver att man är där och tar hand om dom. Nästan som en tonåring.    


Om precis en vecka blir jag 23. Förra året vid den här tiden var jag i Portugal på semester och hade planerat att ha en fest när jag kom hem. Ingenting blev som jag hade tänkt mig när jag väl hade kommit tillbaka till Sverige. Så sårad och ledsen som jag blev, vill jag inte uppleva igen. När jag slutade vara ledsen och djupt sårad har jag väl aldrig känt mig så glad och fri! Att jag sen skulle bli helt tokförälskad så fort gjorde att jag plötsligt svävade på moln, vilket jag inte hade gjort på väldigt länge! De första månaderna som 22åring var såklart inte helt lätt. Samtidigt som jag kände att livet svävade på moln så hade jag ansvar över Nisse och Elvis som jag inte klarade av och jag slets väldigt länge mellan att sälja dom och ha kvar dom. Utan all hjälp jag fått från Micke, Tommy och hans familj hade jag aldrig klarat det. Nu finns det inte på kartan att de ska säljas. Jag har ju varit gravid resten av tiden fram tills nu och jag vet inte riktigt hur det har påverkat mig som person än. Jag känner att jag har förändrats en hel del sen 5 augusti förra sommaren. Starkare har jag blivit, men det är nog inte en specifik händelse som har påverkat mig utan helheten. Med facit i hand kunde det inte blivit mycket bättre!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar