fredag 30 juli 2010

Amma

Ni som aldrig har ammat någon gång i ert liv kan inte ens föreställa sig hur fysiskt och psykiskt krävande det faktiskt kan vara! Igår var en dag i Zacharias liv där han hade en tillväxt period antagligen. För han sov i ungefär en och en halv timme innan han ville ha mat. Under dagen så var han nöjd och han sov sig igenom all besök som vi hade igår. Det började vid tjugo över tio och de sista som gick hem gick vid fem på eftermiddagen. Allt som allt hade vi åtta stycken på besök här igår.

Malin och Lina var de sista som gick och då kände man verkligen hur trött kroppen hade blivit av att amma och att umgås med vänner och familj hela dagen. Efter en kort vilopaus gick jag ut med hundarna på en kort promenad. Tommy hann vara ensam med Zacharias i ungefär en minut innan han började skrika efter mat igen. Han gav honom ersättning men det ville Zac inte alls ha först, nej han ville ha mamma som inte var där. Och när jag väl kom tillbaka så försökte jag amma honom men han sög ju bara lite grann innan han bara låg och sov med bröstet i munnen. Vilket gjorde honom nöjd fast var lite obekvämt för mig. Så höll han på, och det enda som dög var antingen mitt bröst eller lillfinger. Så fort han hade somnat och vi försökte lägga honom i vagnen vaknade han igen och blev arg. Vi gav honom mer ersättning och jag var så trött att jag tillslut gick och la mig. Hade ändå inget att ge honom från mina bröst i alla fall så  Tommy satt med honom och försökte med flaskan. Vi var båda så himla trötta! Någon vila under dagen hade vi inte hunnit med och mitt i natten försökte vi båda att tillfredsställa Zac. Båda måste ha gjort saker i sömnen för jag minns knappt hur vi klarade av att tillslut få Zacharias att somna och bli nöjd. 

Jag satt och läste i en av våra barnböcker om hur amningen fungerar och efter en timmes vila har brösten bara åter producerat 75 % av all mjölk. Det stod även att när man ammar hamnar man lätt i en dimma som gör att man blir lite slö och känslig. Igår kväll kan jag lugnt säga att det här med bebis höll på att ta knäcken på mig. Jag tycker det är mysigt att amma, speciellt när det går smärtfritt till. Men det är så krävande när man inte räcker till eller att det är någon som är så extremt beroende av just dig. Jag behövde få vila men fick inte tillräckligt lång tid till det innan jag behövdes igen. Det var väl mest det som testade min uthållighet. 

Suck, just nu känns allt bara väldigt rörigt i huvudet på mig. De timmar jag har fått sova nu på morgonen har gjort att jag inte känner mig helt död men inte heller helt utvilad. Nu har fått i mig frukost och jag kan ju passa på att borsta tänderna nu när allt fortfarande är lugnt och resten av hushållet ligger och sover. Sen kan jag lägga mig på sängen och vila och hoppas på en lugn dag och kväll/natt.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar